I ett rum inklätt med svart plast står en ömtålig form som följer minsta rörelse. Kryper en in i pappersformen prasslar den och rör sig tills en är helt omsluten av bara vitt och ett mjukt sken. Det fritt formade pappret är lätt fäst på golvet, och i taket med med fiskelina på tre punkter. Inne i grottan finns ett golv av mjuka vita tyger för att skapa en bekväm oas fri från omvärldens alla intryck.
Detta verk är beroende av betraktare som interagerar med det eftersom den största upplevelsen är inuti grottan. Det uppstår ljud från formen när en pressar sig fram genom pappret, samt att hela formen rör sig vilket ger en annan anknytning till verket än om det bara ses från utsidan.
Process
